amandajac

Det ni nu kommer läsa är ett e-mail svar på två mail från mormor. Insåg när jag var klar med det att det är mycket info i det som aldrig kommit upp på bloggen. Så här kommer lite random info från mitt liv i USA:

 

Tack så mycket för grattis! Min födelsedag var väldigt bra. Jag tror det är samma regler i Amerika som det är i Sverige när man fyller 18, förutom att man inte får dricka här förens man är 21 och att man fick börja köra redan som 16åring. Man är i alla fall räknad som vuxen när man fyller 18. Dock är jag ett undantag för att jag är utbytesstudent, så jag blir inte fullt accepterad som vuxen förens jag kommer tillbaka till Sverige.

 

Den nya familjen är bra! De är dock ganska strikta med regler och sådant, och ”mannen i huset” bestämmer allt, vilket jag inte riktigt är van vid, så man kan säga att det är där den största kulturkrocken ligger. Maten är ju också en väldigt stor skillnad, så klart. Varenda middag hemma innehåller ärtor eller bönor av något slag, eller båda. Jag gillar varken ärtor eller bönor särskilt mycket, men de är oftast de enda grönsakerna som serveras så jag äter dem ändå.

 

Skolan flyter på bra. Just nu hör jag från många kompisar i Sverige att det är en väldigt jobbigt period i skolan, så jag njuter av att vara här och knappt behöva göra något och ändå hålla hyfsade betyg.

 

Vädret är väl sådär. Varmare än i Sverige, så klart, men det är fortfarande oftast så att man måste ha en jacka eller tjocktröja på sig när man går ut. De senaste dagarna har det också blåst ganska mycket i omgångar. Men jag ska inte klaga för vädret lovar 10-20 grader här denna vecka, medan ni i Sverige måste dras med minusgrader, snö och slask.

 

 

 

Det här är en smskonversation mellan mig och Klara när jag precis sett ett mail från Explorius som innehåller min flygbiljetter tillbaka till Sverige. Jag är grön och Klara är grå:

 

 

 

 

Detta är en status jag just skrev på facebook som jag tänkte att det också kunde vara kul för er som inte har eller använder facebook att ta del av. Kände ett begär att dela med mig av mina känslor till hela världen när jag insett att jag snart lämnar mitt amerikanska liv:

 

Oh. My. God... 

I just gat my flyin tickets back to Sweden. Now my stomach's hurtin and I feel super stressed! This has been the first weekend in very long that I've been sittin at home, not doin anythin the whole time, which made me miss Sweden very bad... Even tho, I was bout to cry when I realized I'm leavin all this in less than 100 days...
So now I'm just gana try and make the very best outa the time left here and I'll need y'all crazy Americans' help to do that and make this my best year ever!!! (Even tho I'm a weird Swede with a strange accent, but I guess that's the point of it.) 
Thank y'all for doing this year so special! Love y'all!!! ♥

 

 

 

Snälla ställ frågor i kommentarerna,

så jag vet vad ni är intereserade att veta eller läsa om!

♥